Martin Marmgren. Foto: Fredrik Hjertling. +
Martin Marmgren. Foto: Fredrik Hjertling.
  • Polisen som tror på det offentliga rummet

    PUBLICERAD 2017-04-16 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2017-04-20 23:04

    Artikeln är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 2, 2017. 

    Textstorlek

    Dela med andra

    Ett bankrån avviker från det normala och passar bra som inslag i en nyhetssändning. En trevlig gårdsfest som gör att folk i ett bostadsområde lär känna varandra bättre eller en lokal fotbollsturnering får inte samma genomslag.

    Martin Marmgren känner till både det negativa och det positiva som händer i några av Stockholms mest socioekonomiskt utsatta områden bättre än de flesta genom sitt arbete som polis i Västerort. Själv förespråkar han relationsskapande arbete och att skapa offentliga rum som är trygga för alla.

    Stämmer det att media genom en alltför negativ rapportering bidrar till att vissa förorter får ett oförtjänt dåligt rykte?
    – Det korta svaret är ja, men det behöver nyanseras. Media rapporterar väldigt mycket om negativa saker som kravaller och kriminalitet, men ändå anser jag att media snarare underrapporterar om stadsdelar som Rinkeby och Tensta. Man pratar för lite om att utvecklingen går åt fel håll. Jag hade själv dålig koll på hur det såg ut. Jag är medelklass och utbildad ingenjör som jobbade på Ericsson innan jag blev polis, jag blev överraskad över hur illa det var när jag började jobba. Idag pratar vi om det på ett sätt som vi borde ha gjort för länge sedan, säger Martin Marmgren.

    Internationell uppmärksamhet
    Det är inte bara så att det rapporteras nationellt om stenkastning och dödsskjutningar i svenska förorter, utan det har till och med blivit en del av världspolitiken. Det kommer reportrar från USA för att skriva om hur farligt Sverige är. En bild som också är skev.

    – Det skrivs alldeles för litet om de positiva berättelserna från förorten. Media är problematiserande, även de bra och djuplodande reportagen handlar om problem. Det uppstår en negativ bild som är stigmatiserande och beskriver invånarna som marginaliserade, men det finns också många förortsbor som klarar skolan bra, som utbildar sig till läkare och advokater. Men tyvärr, det är till stor del de kriminella med sin machokultur som utgör bilden av förorten.

    Samhällsfrågorna lockade mer än tekniken
    Martin Marmgren är en engagerad person som är politiskt aktiv i Miljöpartiet och skriver debattartiklar om de sociala problemen i Stockholms norra förorter. I själva verket gjorde hans talang för matematik att han först valde en helt annan bana i livet. Han studerade teknisk fysik på Chalmers och arbetade som ingenjör på Ericsson när han en dag insåg att samhällsfrågorna lockade mer än tekniken.

    – Jag kände att jag jobbade på fel arena. Man kan göra fantastiska saker som ingenjör också, inom miljöteknik och medicin exempelvis, men att arbeta som polis är väldigt ”hands on” och man gör det här och nu. Både i det lilla, som när du hjälper en människa i kris eller griper en gärningsman som skadar andra, och i det stora där du känner att du kan påverka samhällsutvecklingen. Jag vill kunna gå hem från jobbet och känna att jag gör skillnad.toorapilen

    Arbeta relationsskapande och samverkande
    Det är mycket allvarligt när poliser, brandmän och räddningstjänstpersonal utsätts för hot och våld i sitt arbete. Samtidigt är det ett undantag i Martin Marmgrens arbete. Själv förespråkar han relationsbyggande och samverkan för att komma tillrätta med problemen.

    – Stenkastning förekommer en liten del av tiden. Vanligtvis kan jag patrullera själv i de här områdena. Jag kan till exempel gå runt på torget i Rinkeby och prata med folk med minimal risk för att det ska hända något. Sedan är det naturligtvis så att när det pågår stenkastning går det inte att tänka i termer av samverkan, då gäller det att ta kontroll och gripa våldsverkarna. Däremot försöker vi förklara vad som har hänt direkt efter, vi kommunicerar med invånarna och korrigerar fakta. Missuppfattningar sprider sig snabbt, och ibland är det viktigt att även polisen är självkritisk.

    Martin Marmgren menar att en viktig del av arbetet handlar om hur du uppför dig i vardagssituationer ute på fältet, om hur man bemöter människor, om att uppföra sig korrekt.

    – En spydig kommentar kan ställa till mycket besvär. Man kan faktiskt sätta på en person handfängsel på ett respektfullt sätt. Ofta handlar det om att folk vill ha en förklaring till varför ett ingripande sker.

    Han menar att det man ska göra för att lyckas med att arbeta relationsskapande och samverkande är att jobba riktat.

    – Besöka fritidsgårdar, besöka det lokala torget, ge sig tid att prata med folk, skapa relationer i situationer när det inte finns någon grundspänning. Det är ofta bra om det är samma polis som arbetar i ett område så att han lär känna folk och tvärtom. Det har jag personligen goda erfarenheter av.

    Ökade klyftor och stegrat våld
    Så pass nyligen som 2005 var franska journalister på besök i Rinkeby och tidningen Le Figaro skrev om stadsdelen som ett föredöme för franska förorter. Då brann bilarna i Paris förorter.

    Vad är det som har förändrats sedan dess?
    – För det första tror jag att situationen i de franska förorterna var väldigt allvarlig, så det behövde inte vara jättebra i Rinkeby för att de franska journalisterna skulle tycka att det var bättre. Sedan kan man absolut få en positiv upplevelse i Husby, Tensta och Rinkeby idag också. Verkligheten är mångfacetterad, skulle du och jag åka till torget i Rinkeby en solig eftermiddag och se alla människor som rör sig därute, så skulle du också gå tillbaka och säga att du fick en ljus bild. Det är inte säkert att man ser det negativa när man är på besök. Det beror på saker som tid på dygnet, om det har skett ett ingripande, om någon plockar fram en filmkamera och så vidare.

    Förändringarna finns under ytan. Martin Marmgren påpekar att han inte är någon forskare på området men att han upplever det som att segregationen har ökat och att de ekonomiska klyftorna har blivit djupare.

    – Det är svårt för mig att säga med säkerhet, men jag uppfattar det som att den relativa fattigdomen och den socioekonomiska segregationen har ökat, och det vi ser tydligt är att det är fler vapen i omlopp. Det har skett en stegring av våldet i kriminella kretsar. Det som man förut löste med knytnävarna löser man idag med knivar eller skjutvapen. Det är komplexa samband, men det hänger även ihop med det mentala utanförskapet, att det har fördjupats. Många känner sig ännu mindre som en del av det normala samhället och definierar sig i motsatsförhållande till samhället, man upplever att man inte är välkommen och bygger en egen identitet med ett våldskapital.

    Finns inga enkla lösningar
    Alla, undantaget de som handlar med droger, förlorar på en situation där polisen inte har kontroll. De som förlorar allra mest på att det inte finns polis är de som redan är mest utsatta.

    – Det finns inom den extrema vänstern en uppfattning om att polisen försvarar kapitalisterna. Det stämmer inte, de rika klarar sig alltid, det är de fattiga som behöver polisen mest av allt, säger Martin Marmgren.

    Idag ropar nästan alla partier på mer poliser och hårdare tag i största allmänhet. Tyvärr finns det inga snabba, enkla lösningar menar Martin Marmgren. Däremot behövs det resurser. Orsaken till problemen i de socioekonomiskt utsatta förorterna ligger på samhällsnivå. Martin Marmgren pekar bland annat på resursbrist inom skola och socialtjänst.

    – Det behövs resurser till polisen för att hantera de akuta problemen med otrygghet och brottsutsatthet, men också resurser till hela välfärden för att komma åt det socioekonomiska utanförskapet och segregationen. Polisens resursbrist förklarar delvis varför vi har svårt att hålla det offentliga rummet tryggt och gripa tillräckligt många kriminella.

    Martin Marmgren menar också att kriminaliteten har blivit mer komplex till sin natur.

    – Det ställs högre krav på oss, inte enbart i form av utanförskapsområden med kriminella gäng och skjutningar, utan brottsligheten har blivit mer komplicerad generellt sett. Du kan jämföra med sjukvården, det har hänt massor inom sjukvården och man kan göra mycket mer än för bara tio år sedan, men det kräver också mer resurser. Där hänger vi inte med idag. Ett annat konkret problem är att straffsatserna för unga nästan är obefintliga.

    Fastighetsägaren tjänar på lokala allianser
    En viktig aktör i ett bostadsområde är naturligtvis fastighetsägaren. Genom att agera på rätt sätt kan ett fastighetsbolag både öka den sociala hållbarheten i ett område, men också den egna vinsten. Martin Marmgrens råd är att jobba tätt med lokalsamhället.

    – Försök att bygga allianser med lokalsamhället. Det bästa är om man är med och skapar en känsla av ägandeskap lokalt så att man inte uppfattas som en aktör som kommer in utifrån med anställda utifrån och administration utifrån. Fastighetsägaren ska uppföra sig som en aktör som är en del av och delaktig i lokalsamhället.

    Ett mycket konstruktivt grepp kan alltså vara att anställa personer som bor i närområdet.

    – Kan man bidra till den socioekonomiska utvecklingen genom att anställa lokalt är det väldigt bra, även personer som har stått långt ifrån arbetsmarknaden, samtidigt ska man naturligtvis försäkra sig om att de har lämnat ett eventuellt kriminellt leverne bakom sig.

    Locka ut vanliga invånare i det offentliga rummet
    Det finns andra fastighetsrelaterade frågor som kan ha en djup och viktig inverkan på ett område med socioekonomiska problem. Här kommer även arkitekter, stadsplanerare samt tjänstemän och politiker i kommuner och stadsdelar in i bilden.

    – Man pratar om offentliga rum, och det finns väldigt mycket otrygga offentliga rum. Där kan stadsdel och fastighetsägare göra mycket, och få uppbackning av polisen. Man ska försöka ta tillbaka de offentliga rummen genom att locka dit de vanliga invånarna. Det kan handla om rent trygghetsskapande i form av att det finns polis eller trygghetsvärdar som kan ingripa mot kriminalitet, men minst lika viktigt är det att locka ut vanliga medborgare. Därför bör vi fråga oss vad vi kan göra för att våra offentliga rum ska bli mer attraktiva. Tänk om man kan ha utrymmen både utomhus och inomhus dit man kan locka både gamla och unga. Det kan handla om enkla saker, ett schackbräde eller en lekplats för barn så att mammorna sitter på torget istället för knarkhandlarna.

    För att lyckas är det viktigt att man pratar med varandra menar Martin Marmgren. Genom att dela information sinsemellan kan fastighetsägare och polis komma långt.

    – Det kanske är en självklarhet, men fastighetsägaren ska satsa på samverkan med polis, stadsdel och kommun i det trygghetsskapande arbetet. De offentliga rummen är hjärtat i lokalsamhället och man vinner väldigt mycket på att göra dem tillgängliga. Får man dem trygga påverkar det hela stadsdelen.

    Daniel Bergstrand

    1 kommentarer

    1. mårten rönström 2017-04-20

      Klok kille!

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived
Martin Marmgren. Foto: Fredrik Hjertling.
x