+
Karin Witalis.
  • Bygger vi inte lite väl ensidigt?

    PUBLICERAD 2017-04-11 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2017-04-12 16:49

    Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 2, 2017.

    Textstorlek

    Dela med andra

    I Sverige har flyttlassen länge gått åt samma håll: från landet, mot städerna. Allt sedan industrialiseringens början på 1870-talet och ända fram till 1970-talet flyttade arbetstillfällen och människor från landsbygden till städerna. Våra städer växer alltjämt kraftigt. IVA konstaterar att mellan 2010 och 2015 växte antalet invånare i landets tätorter med 440 000 personer. Även om landsbygdsbefolkningen minskade så var det bara med 5 400 invånare. Städernas tillväxt sker alltså inte på landsbygdens bekostnad utan är idag en följd av invandring och ökat barnafödande.

    I Sveriges storstäder råder det bostadsbrist, och på senare år har bostadsbyggandet tagit ordentlig fart. Dagens samhällsplanering och bostadsbyggandet genomsyras av ett urbant ideal som innebär ett tätt och högt byggande av nästan uteslutande flerbostadshus. Enligt statistik från SCB har produktionen av lägenheter i flerbostadshus överstigit byggandet av småhus ända sedan tidigt 80-tal, och denna skillnad har ökat än mer på senare år.

    Frågan man kan ställa sig är om vi bygger det som folk vill ha, inte bara idag utan på lite längre sikt. Hur länge kommer den urbana livsstilen att vara den ideala? Är det givet att den täta staden kommer att vara normen även fortsättningsvis? Särskilt med tanke på digitaliseringen som möjliggör helt nya arbetssätt, och arbetsplatser.

    Mycket tyder idag på att många bär på en längtan bort från det urbana. Internet svämmar över av unga lantbrukare som bloggar och instagrammar om sina liv med djur och natur – var och en med tusentals följare. På TV kan vi följa den danske bonden Frank Erichsens olika bygg- och odlingsprojekt i goda grannars lag. Nästan en miljon tittare har följt den första säsongen av programserien om familjen Mandelmann på skånegården Djupadal. Göteborgstjejen Jonna Jinton som lämnade storstaden för byn Grundtjärn i Västernorrland har över 96 000 följare på Instagram. Hennes blogg vann förra året förstaplatsen i kategorin Årets Inspiratör i bloggtävlingen Finest Awards.

    Jag tror inte att alla vill bo i hus på landet. Men jag tror heller inte att den stora majoriteten drömmer om att bo i lägenhet i stan. I alla fall inte i livets alla faser. Innan 30 har staden en stark dragningskraft och kanske likaså när barnen flyttat hemifrån. Men däremellan? I en studie av Svensk Fastighetsförmedling ställdes frågan i vilken typ av miljö man skulle vilja bo i framtiden. På första plats kom landsbygden med 25 procent. Bara 12 procent ville helst bo i en storstad. Vidare svarar 70 procent av deltagarna i Boverkets undersökning att de helst skulle vilja bo i eget hus med trädgård.

    Om nu intresset för det ”lilla livet” på landet med kor, höns och självhushåll är växande och något som väldigt många drömmer om, är då inte dagens bostadsbyggande lite väl ensidigt? Låt gå att alla inte har möjlighet att leva sin dröm fullt ut och försörja sig som bonde ute på landet, men gör vi rätt som fokuserar så ensidigt på flerbostadshus i täta urbana miljöer? Det finns närmast oändliga naturområden i Sverige och med ett utbyggt bredbandsnät och ett renoverat järnvägsnät, eller varför inte självkörande bilar, blir det möjligt för allt fler att både bo och kanske även arbeta utanför städerna, där markpriserna är så mycket lägre. Borde vi inte diversifiera dagens byggande lite mer, så att vi minskar risken för att vi idag bygger helt fel?

    Karin Witalis
    Witalis Real Estate Consulting AB
    Medlem i nätverket Marknära

    2 kommentarer

    1. Anne-Katrin 2017-04-12

      Precis som Karin skriver så flyr inte människorna landsbygden, den tätortsnära växer till och med.
      Varför kablas då bilden ut av att alla vill bo i stan och att du är konstig om du inte gör det?
      En boende på landsbygden genererar väldigt små skatteintäkter för det allmänna när denne köper frö på våren och planterar sina egna grönsaker, föder upp grisar på matrester som annars skulle slängas mm, bjuder hem sina grannar på hembakt bröd. Den boende på landsbygden har ofta uthus där denne själv kan byta däck, städa bilen osv. På grund av lägre boendekostnader kan denna person kosta på sig att jobba mindre och då blir det mindre statlig inkomstskatt liksom kommunalskatt. En stadsbo bor ofta trångt och kan inte gärna umgås hemma, utan man träffas på caféet, restaurangen, uteserveringen, och för det betalas det moms, kommunal skatt och statlig skatt.När stadsbon ska städa sin bil – så måste denne hyra in sig i mackens städlokal – vilket genererar behov av underhåll, värme, fastighetsskötare osv för dessa lokaler vilket genererar underlag för skatteuttag. Lördagen som landbygdsbon ägnar till att påta i trädgårdslandet bidrar inte till att skatter betalas, men stadsbons shopping driver behovet av lokaler som ska värmas, butiker som ska ha personal, fastighetsskötare, allt momsbelagt och bas för olika skatter. Lyssna igenom vad våra politiker säger så hör man dem ibland säga att vi alla ska bidra till det allmänna efter förmåga. Därför finns det ett starkt intresse från det allmänna att vi människor ska tvingas köpa alla varor och tjänster, oavsett vad det gäller, istället för att vi har det gratis hemma på gården – eftersom det ger det allmänna mer resurser.
      Titta på skillnaden mellan norska och svenska landsbygdspolitiken – i Norge satsas det på ett helt annat sätt på att det ska gå att bo överallt i landet. I norsk TV skapas TV-serier om landsbygden som visar upp intressanta människor och vackra miljöer, mordgåtor och maktkamp. I svensk TV – har ni med undantag för de TV-serier som Karin nämner (varav vissa är importerade från grannländer) – sett någon serie som målar upp en intressant och tilltalande bild av landsbygdssverige? Hem till byn var full av missunnsamma bybor som var avundsjuka på den driftige Willy och det var byfånar och psykiskt instabila människor. Ullared är kanske en form av landsbygdsserie (har inte sett den) – den visar inte heller upp de driftiga och engagerade människorna som finns på landsbygden. Samtidigt i Hofors – jag har inte sett den, men utifrån de korta snuttar som visas i TV som reklam…. ja inte visar det upp en direkt positiv bild av en mindre ort i Sverige. Däremot är TV och medierna fulla av flashiga serier som visar hur fantastiskt det är i storstan, att handla dyra skor i de fina butikerna. Det finns ett tydligt intresse från det allmänna att vi ska tvingas betala skatt och moms på allt i våra liv, och det understryks i de bilder som kablas ut i vårt land.
      Jag har betalt statlig skatt på min inkomst i många år. Nu bor jag på landet, nära en tätort, arbetar hemifrån – via internet har jag tillgång till hela världen, odlar min potatis och mina grönsaker själv, jag jobbar mindre, njuter av utsikten runt min gård, jag putsar mina fönster själv. Jag behöver inte gå på gym eftersom jag eldar med ved och rensar ogräs i mina land.När jag jobbade mer och tjänade mer tvingades jag köpa alla dessa varor och tjänster. Jag har i slutet av varje månad lika mycket kvar av min lön nu som jag hade förut, men staten har gått miste om väldigt mycket moms och inkomstskatt från mig. Och jag har livskvaliteten av att gå ut i mitt trädgårdsland och växthus och hämta egenodlad sallad och tomater – garanterat ekologiska.

      Reply

      • Karin Witalis 2017-04-25

        Anne-Katrin, gå gärna med i Facebookgruppen ”Glesbygdsgirls diskuterar urban norm”. Där förs mycket intressanta diskussioner på temat stad-land.

        Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x