+
Foto: Dreamstime.
  • Stockholms Handelskammare bör släppa särintressen

    PUBLICERAD 2017-03-15 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2017-03-15 14:27

    Textstorlek

    Dela med andra

    Att nya spårvägslinjer värderas högre än busslinjer på grund av permanent infrastruktur råder det bred enighet om i fastighetsbranschen och de offentliga verksamheterna runt om i Sverige.*

    Nyligen återkom Stockholms Handelskammare med utspel om att spårtillväxten för utvecklad urbanitet i Stockholm och Uppsala ska utebli, som om elbussteknikens förträffliga innovationsförmåga av drivmedlet kan värderas högre än markvärdesstigningar åstadkomna av spår.

    Skulle man som Handelskammaren antyder vilja lägga ned befintliga spårvägs- och tunnelbanelinjer, skulle fastighetsvärdena sjunka i botten med katastrofala följder för ägare av bosättningar eller sysselsättningar inom spårens räckvidd.  I Lund ökar däremot etableringen av fastigheter och företag för att en ny spårvägslinje blir av. Om några år kan även befintliga fastighetsägare runt spåret ta del av inkomster eftersom behovet av oflexibel infrastruktur är avgörande vid fastighetsköp. Den nya forskningen som uppstått ur många utländska exempel lutar åt att vägar för buss och bil inte längre har samma auktoritet som spår har för att främja byggboomen och fastighetsägare.  150 nya spårvägsstäder i ledande västnationer har tillkommit sedan år 1980 och mer än 100 sedan år 2000.

    Det är bara befogat att bygga spårvägar där kapaciteten kräver trafikslaget som elbussen inte klarar av och tunnelbanan blir för överflödig i förhållande till kapacitet och kostnad. I samtliga fall avvisar Handelskamrarna exakta samhällsekonomiska kalkyler utförda i Stockholms Läns och Uppsalas högsta offentliga beslutsprocesser. Handelskammarens bakslag består av tyckanden istället för rapporternas krav på seriös vetenskap för att avgöra samhällsekonomiska bedömningar i respektive trafikprojekt och dess urbana påverkan.

    I båda städerna finns en tydlig intressekonflikt mellan Handelskamrarnas medlemmar, fastighetsbolagen och vägindustrin. Volvo som säljer elbussar har till uppgift att främja bilens roll i samhället enligt 50-talets framtidsmelodi. Ytterligare ett antal organisationer och företag finns på Handelskamrarnas medlemslista som med ogillande ser att kollektivtrafikandelarna utmanar biltrafikandelarna. För när elbusslinjer ersätts med spårvägslinjer stiger kollektivtrafikresandet markant av spårens naturliga begåvning.**

    Handelskamrarna har inte den kompetens eller sakkunskap som krävs för att uttala sig nyktert i frågan om hur överdrivna ökningar av kollektivtrafikresandet ska gå till. Med spår enbart i form av nya tunnelbanor undviks omprioriteringar av det urbana rummets egentliga syfte. Handeln ökar så fort gatulivet främjas av bredare trottoarer på bekostnad av färre bilar, nya behov att effektivisera begränsat gaturum efter kapacitetsstarka resurser på gatuspår. Parkerade bilar kostar utrymme åt rörliga transporter. Den unikt krävande kompetensen för att samhällsekonomiskt bedöma lönsamma trafikinvesteringar besitter istället samhällsplanerare på Stockholms Läns Landsting respektive Uppsalas motsvarighet. Inom det privata är den begränsad, men finns exempelvis på Trivector AB och hos trafikoperatörerna som utför trafik på entreprenad av offentliga huvudmän.

    Alla fastighetsbolag som är associerade med Handelskammaren i Stockholm och Uppsala bör omgående förmå Handelskammarna att ändra sin uppfattning i frågan om vägindustrins prioriterade särintressen.***

    Till att börja med kan Handelskamrarna offra sitt faktalösa ställningstagande om att elbuss i varenda trafiklösning skulle vara nyttigare än spårväg. Ett rikt näringsliv kan bara gynnas av ömsesidig respekt mellan fastighetsbolag och vägindustri. För om Handelskamrarna är tillräckligt moderna bär de förmodligen åsikten att marknaden ska sköta sig själv i frågan om ökat kollektivt resande!

    Carl Henrik Linder
    Student i Urbangeografi och samhällsplanering vid Stockholms Universitet

    * Spårvägen som värdeskapande faktor på fastighetsmarknaden, LTH 2014
    ** Spårfaktorn på spåret, VTI 2011
    *** Behövs Stockholms Handelskammare?, branschtidskriften Modern Stadstrafik 2015

    1 kommentarer

    1. Bo Lagerqvist 2017-03-31

      Handelskammarens uttalanden om spårtrafik har visat sig blotta betydande okunskap på området.
      Det är sorgligt.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x