+
Karin Karlsbro. Fotograf: Lars Trangius.
  • Det måste bli lättare att flytta till Stockholm

    PUBLICERAD 2017-03-10 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2017-03-10 15:03

    Textstorlek

    Dela med andra

    Var ska jag bo? Samma fråga ställer sig alla som är på väg att flytta. Men för den som riktar blicken mot huvudstaden räcker det inte att fråga var, utan också om, hon eller han kommer att hitta någonstans att bo överhuvudtaget. Det är lättare att vinna på lotteri än att få ett hyreskontrakt. Det säger både ungdomar som drömmer om att flytta hemifrån och de som fått ett jobb eller utbildningsplats i Stockholmstrakten, men behöver lösa bostadsfrågan för att kunna tacka ja.

    Att bostadsbristen, liksom trögheten och orörligheten på bostadsmarknaden är skadlig för Stockholmsregionens utveckling och tillväxt är välkänt och kännbart. Både näringslivet och den offentliga sektorn ropar efter kompetens och arbetskraft. Det gäller inte minst fastighets- och byggbranschen, som under de närmaste åren behöver rekrytera många nya medarbetare för att kunna möta den efterfrågade byggtakten.

    Om huvudstadsregionen ska mäta sig med andra europeiska dynamiska växande städer är svårigheten att hitta en bostad att hyra inom rimlig tid ingenting att skryta med. Tvärtom signaleras till alla som är nyfikna på att studera, forska eller arbeta i Stockholmsområdet att du är välkommen hit, om du mot förmodan lyckas hitta någonstans att bo.

    Allra tydligast blir bostadsbristen när man ser den i ljuset av flyktingmottagandet. Fastighetsägare, både allmännytta och privata, bidrar till att lösa bostadsfrågan, och engagerar sig också på många sätt i konkreta insatser för integration och för att underlätta nyanländas väg in i samhället. Det byggs mycket nu. Men det behövs regelförändringar, så som ett reformerat hyressättningssystem, förenklingar i byggprocessens alla delar och en bättre balans mellan olika upplåtelseformer som underlättar fortsatt byggande och boende, som gör det möjligt för fler människor att flytta hit, bo och leva i regionen, oavsett varifrån de kommer.

    Det har nu gått ett år sedan den nya bosättningslagen trädde ikraft. Sedan i mars förra året är kommunerna skyldiga att ta emot och ordna bostad åt nyanlända. Tanken bakom lagen var att alla kommuner ska vara med och bidra till att lösa nyanländas etablering i Sverige och motverka att nyanlända enbart hamnar i kommuner där mottagandet redan är stort. Det är inte bara genom anvisning nyanlända bosätter sig i Stockholmsregionen. Många ordnar sitt boende själv. Ofta flyttar man in hos vänner, släktingar eller ordnar sitt boende via kontakter. Man väljer själv att gå in i det så kallade ”EBO-systemet”. Det är dock inte problemfritt. Både kommuner och fastighetsägare bekräftar en situation med ökad trångboddhet, otillåten andrahandsuthyrning och framväxten av en svart marknad.

    Med facit i hand har kommuner som ifjol varnade för att de inte skulle kunna leva upp till sina åtaganden, trots allt gjort det. Medan andra inte klarar av sitt åtagande. Regeringen har just beslutat att Stockholms län under 2017 ska ta emot 6 904 nyanlända (jämfört med 6 689 2016), enligt bosättningslagen. Vi är alltså tillbaka på ruta ett. Bostadsbristen består.

    Rörligheten på bostadsmarknaden är inte större idag än i fjol. Tvärtom så har bostadsmarknaden cementerats och möjligheterna till förändring genom en ny bostadspolitik försämrats sedan de bostadspolitiska samtalen över blockgränsen föll samman. Kommunerna kommer att behöva fortsätta jobba med okonventionella lösningar. Men är det rimligt att Sveriges mest expansiva och växande region, år efter år, ska välkomna nya innevånare med nödlösningar? Baracker, gympasalar och alla möjliga typer av boenden fungerar i ett akut nödläge om samhällets grundläggande funktioner sätts ur spel. Men ingen kan påstå att Stockholmsregionen befunnit sig i en sådan situation år ut och år in. Nej, är det något som är katastrofalt så är det bostadspolitiken och dess effekter. Med stor risk för att tillfälliga lösningar blir långsiktiga.

    Målet för den nationella bostadspolitiken är ”långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven”. Ett vackert mål som bostadsmarknadens insiders känner igen sig i. Men en näst intill ouppnåelig dröm för unga, nyinflyttade, nyanlända och för dem vars livssituation kräver andra bostadslösningar.

    Karin Karlsbro
    Hållbarhetschef, Fastighetsägarna Stockholm

    2 kommentarer

    1. Jerker Söderlind 2017-03-14

      Faktum är att det politiska systemet är lamslaget och handlingsförlamat. För att förhindra en Trump/LePen/Erdogan/Putin-lösning finns troligen bara just nu en möjlighet: att näringslivet tar på sig den samhällsansvariga ledartröjan och presenterar en genomarbetad plan för byggande och förvaltning och försäljning och uthyrning (etc) som i sig är en kompromiss, som i lika hög utsträckning gör M och VPK och MP och S och övriga statsanställda politiker lika missnöjda. I stället för att framföra sina egna agendor bör näringslivets skarpa hjärnor presentera en historisk kompromiss som kan genomföras.
      Vad är alternativet?

      Reply

    2. M Stevenson 2017-03-14

      Bosättningslagen borde också gälla för misshandlade kvinnor som behöver en ny bostad där sina män inte kan hitta dem. Staten ger dem skyddade identiteter men om varken de eller socialen kan hitta en bostad när det är dags att lämna kvinnojouren måste de gå med i bostadssökande Facebookgrupper och därmed själva röja sina identiteter.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x Karin Karlsbro. Fotograf: Lars Trangius.