+
Anders Olshov.
  • Tätortsutglesningen måste upphöra och städerna förtätas

    PUBLICERAD 2017-02-15 AV Maria Nordlander
    UPPDATERAD: 2017-02-16 10:41

    Textstorlek

    Dela med andra

    Det svenska samhällsbygget är otidsenligt. Urbaniseringen till storstäderna präglas av tätortsutglesning, trots att fler än någonsin vill bo centralt nära jobbet. Efterfrågan måste i större utsträckning mötas med tätare, högre innerstadsbebyggelse som ger fler möjlighet att ta del av stadens alla fördelar och med en klimatsmart, skatteneutral samhällsplanering där skatteavdragen som främjar utglesningen avskaffas.

    I rapporten ”Smart stad – smart samhällsplanering för att nå Sveriges miljömål” kritiserar tankesmedjan Intelligence Watch att den snabba befolkningstillväxten i storstadsområdena till stor del sker genom tätortsutglesning utanför centralorterna när många egentligen är överens om att städerna bör växa inåt för att utnyttja skalfördelar i samhällsservicen, människans förmåga till gemensam kunskapsproduktion och för att det är klimatsmart. Stockholms län, Västra Götaland och Skåne växte från 2,0 miljoner invånare år 1900 till 4,4 miljoner 2000. På halva tiden fram till 2050 förväntas de växa lika mycket som under det förra seklet, till 6,9 miljoner invånare enligt SCB:s prognos.

    Problemet är att utbudet i centrum är för litet och att många ”outsiders” aldrig får råd att bo centralt, utan tvingas bo långt från arbetet. Det har ett flertal strukturella förklaringar. Dels är stadsbyggnadsidealet fast i det tidiga 1900-talets fyravånings stenstad, dels finns det en politisk rädsla för protester vid planer på tätare eller högre bebyggelse. Kommunerna vill dessutom sälja mark och planerar villaområden och externhandel. Fastighetsbolag i centrum gläds åt värdestegringar och höga hyror när efterfrågan överstiger utbudet, andra uppskattar den billigare marken utanför tätorterna och att ingen protesterar eller fördröjer byggplanerna. Det ifrågasatta ränteavdraget gör, liksom i USA, det billigt att bo i stora, ägda enfamiljshus utanför städerna. Inte mindre än 43 procent av det svenska bostadsbeståndet utgörs av småhus. Samtidigt har bilförsäljningen genom åren ofta subventionerats av staten i någon form och finns ett reseavdrag som utnyttjas flitigt av bilister.

    Om samhällsstrukturerna fortsätter premiera tätortsutglesning leder befolkningstillväxten till en fortsatt dramatisk ökning av den långväga arbetspendlingen, ökad trängsel på vägarna och tidsförluster som reducerar värdet av humankapitalet. Det innebär med dagens teknik också avgasutsläpp som gör miljömålen svårare att uppnå ännu under ett antal år och det reser krav om nya kostsamma infrastruktursatsningar.

    Antalet som arbetspendlar till en annan kommun i Sverige har ökat från knappt en miljon 1993 till 1,6 miljoner 2015, varav flertalet bilpendlar. Bara i de tre storstadslänen tillkom 337 000 bilar mellan 2002 och 2015. Mest växte bilparken i det kollektivtrafiktäta Stockholms län, med 21 procent, följt av det likaledes befolkningstäta Skåne med 19 procent, medan den växte med 14 procent i Västra Götaland, strax under rikssnittet på 15,5 procent. Även per capita växte bilparken, med 5 procent för hela Sverige.

    Landsbygdskommitténs förslag att se över reseavdragen i storstadsregionerna kan vara ett första steg i rätt riktning, liksom regeringens beslut om medfinansiering av cykelinfrastruktur genom stadsmiljöavtalen, men sammantaget premierar de svenska strukturerna fortsatt villabebyggelse och bil.

    Intelligence Watch anser mot bakgrund av den snabba folkökningen att det är fel att fortsätta bygga låga flerbostadshus i storstäderna och småhus runt om som standard.

    Vi delar Miljömålsberedningens slutsats, som delas av sex av riksdagspartierna, att städerna måste växa inåt och planeras för gång, cykel och kollektivtrafik. Det behövs en märkbar förtätning i de växande städerna så att fler ges möjlighet att bo och leva i zoner invid arbetet. Stationsnära lägen måste utnyttjas bättre så att fler kan arbetspendla med kollektivtrafiken, såväl i bostads- som arbetskommunerna. Det viktiga är inte att 700 000 bostäder byggs till 2025, utan att de byggs klimatsmart i förtätade, produktiva städer med jobb och goda livsbetingelser.

    Anders Olshov
    Chef Intelligence Watch

    fakta intelligence watch

    Rapporten ”Smart stad – smart samhällsplanering för att nå Sveriges miljömål” kan laddas här 

    6 kommentarer

    1. Kilroy 2017-02-19

      Well, att bygga högt och tätt kan vara bejakansvärt, men det blir inte mkt dagsljus över till bostäderna på det nedersta våningsplanen. Det finns några riktigt dåliga exempel i några av stadens nybyggda områden.

      Reply

    2. Dominika 2017-02-16

      Förstår nog inte riktigt kontentan av denna artikel, kanske för att definitionerna av centralorter, tätorter och städer inte är tydliga. Vilka städer ska växa inåt? Tätorterna eller centralorterna? Många arbetsplatser ligger ju inte i centrum längre så många pendlar ju ut ur staden för att komma till jobbet. Förtydliga gärna!

      Reply

    3. Per Johansson 2017-02-16

      Några detaljer av betydelse är att hus lever länge, mycket längre än dagens trender och stadskärnorna byggdes för länge sedan med en stadsplanering som är anpassad till den gamla bebyggelsen. Om man vill omforma bebyggelsen påtagligt måste man riva stora delar av städerna och det vore nog svårt både att finansiera och få gehör för.

      Det fungerar ju dåligt att bygga skyskrapor om gaturummet inte är anpassat för riktigt höga hus. Om man vill bygga skyskrapor fungerar inte stadens försörjningssystem med allt från vatten, avlopp, el och värme till trafiksystem.

      Att tänka fritt är stort, men …

      Reply

    4. Krister Lindgren 2017-02-16

      Situationen är något motsägelsefull. Många vill bo centralt, kanske inte lika många vill bo tätt? Många vill emellertid inte bo i sta’n utan väljer att bosätta sig i mindre orter eller på ren landsbygd. Detta föranleder en omfattande transportapparat för pendling, andra transporter och samhällsservice.
      När vi nu inte kan tvinga folk att bo nära jobbet (i sträcka räknat) så kanske man också måste se till att servicen på det externa orterna också fungerar så att resandet inte blir flerdubbelt. När det gäller resandet så ska man nog mäta resan i tid och inte i km. Tar man restiden från dörr till dörr så är den ofta den samma vare sig man pendlar några mil eller åker genom sta’n. Givetvis beroende av hur kollektivtrafik och vägsystem o standard är ordnat.
      Nästa lösa tråd rör placeringen av våra arbetsplatser. Stort som smått dras mot stora orter varför?? Vi kommunicerar ju med varandra via video, Skype telefon mm mm. Är det någon slags följa John princip eller??
      Ja, det finns mycket att fundera över och problemet är inte enkelt. Så just därför ska vi inte leta efter enkla lösningar utan snarare hållbara över tid. Då vet alla var man vågar investera i bostäder, vägar mm. Nu tycks problemen och lösningarna hoppa runt, tyvärr i otakt, villet leder till ständig brist och dysfunktion.
      Ja, bara som ett inlägg i debatten. Byggt enbart på empiriska upplevelser och några års funderande.

      Reply

      • Karin 2017-02-16

        Exakt! Alla vill kanske inte bo trångt och tätt mitt i stadskärnan, men det bortser författarna till i den här studien och det tycker jag är ganska skrämmande. Dessutom tycks de har missat att det sker en kraftfull digitalisering just nu som sannolikt i hög grad kommer att påverka var vi väljer att bo och arbeta framöver.

        Reply

    5. Karin 2017-02-16

      Visst sker det en regionförstoring men att samhällsplaneringen skulle präglas av tätortsutglesning håller jag inte med om.

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x