• Reportage: ”Det här kan bli någonting stort”

    PUBLICERAD 2017-02-14 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2017-02-15 16:44

    Textstorlek

    Dela med andra

    I en tid när många oroar sig över utvecklingen i svenska förorter talar mycket för att det är viktigare än någonsin att involvera unga människor i planeringen av framtidens boende- och stadsmiljöer. Här är historien om när en grupp unga vuxna från Rissne vann en plantävling i Sundbyberg.

    I ett stort stadsbyggnadsprojekt ska Sundbybergs kommun gräva ner järnvägen som går mitt i staden i en tunnel. Genom det blir ny mark tillgänglig. Attraktiva ytor som ligger mitt i centrum och som kommer att kunna binda ihop den hittills tudelade stadsbebyggelsen. För att få in friska idéer om hur de nya ytorna skulle kunna användas anordnade kommunen 2015 en idétävling för unga mellan 16 och 20 år. Den fick namnet ”Ung C Sundbyberg” och pågick från slutet av mars fram till sommaren. Grundtanken var att engagera unga människor, få ta del av deras visioner och naturligtvis att få goda idéer till planprogrammet.

    Grupp från Rissneambassadörerna deltog i stadsplaneringstävling
    I västra delen av Sundbybergs kommun ligger stadsdelen Rissne. Som ett resultat av en medborgardialog anordnad av kommunen bildades 2014 en verksamhet som heter Rissneambassadörerna. Deras uppgift är att bidra till att stärka gemenskapen i Rissne och att arbeta för att barn och unga ska få ett ökat inflytande. De ska också arbeta för att skapa ett ökat antal fritidsaktiviteter för unga, också det genom att involvera barn och unga. Man arrangerar bland annat turneringar i fotboll, basket och anordnar julfirande. Under ledning av Jennifer Jerez, som är verksamhetsansvarig, har Rissneambassadörerna även bidragit till att skapa en positiv och jämställd umgängeskultur på aktivitetshuset Hundra74:an. När det var dags för tävlingen ”Ung C Sundbyberg” anmälde sig ett tiotal unga vuxna från Rissneambassadörerna.


    Filmfoto och redigering: Jennifer Jerez.

    Höja de yngres röster
    När det var dags att börja tävla delade deltagarna från Rissneambassadörerna in sig i två grupper. Nahom Fessahaye hamnade i en grupp på sju personer. I början av tävlandet var det litet uppförsbacke.

    – Ska jag vara helt ärlig så gick det väldigt segt i början. Vi fick hemuppgifter som gick ut på att vi skulle formulera olika saker, ta fram bilder. Sedan undrade vi allihop om det verkligen kunde bli något bra av det här. Vi hade ju förstått att om vi vann fanns det stor möjlighet att förslaget kunde användas till den framtida planeringen i Sundbyberg, men vi trodde nog inte att det fanns någon möjlighet att just vi skulle vinna, säger Nahom Fessahaye.

    Trots tvivlen om möjligheterna att vinna tävlingen var han övertygad om att det var viktigt att vara med i en medborgardialog.

    – Det betyder mycket för mig som ung person att vara delaktig på det här sättet. Det jag tänker på är att i framtiden är det jag och de yngre människorna som kommer att utnyttja det som byggs idag, inte de äldre. Därför är det väldigt viktigt att man höjer de yngres röster och att de får det som de vill ha. Vi unga ser då hur våra idéer och tankar sprider sig mellan de olika generationerna, säger Nahom Fessahaye.

    Förlösande cellplastskärare
    Stadsplanering kräver naturligtvis stora kunskaper. Även en ung person som deltar i en tävling behöver känna till vissa grundläggande saker. Arkitekten Christer Rabe driver arkitektföretaget Cosmo i Stockholm och hade tidigare erfarenhet av att undervisa unga. Han engagerades som en av coacherna inom ramen för tävlingen och kom att arbeta med Nahom och hans grupp. Det handlade om fem öppna tillfällen då de tävlande skulle träffas och utveckla sitt förslag med hjälp av handledaren. Även Christer Rabe märkte att det gick trögt att komma igång med planeringsarbetet i början. Den förlösande faktorn blev en foam cutter, eller cellplastskärare på svenska. Det vill säga en maskin som gör att man enkelt kan forma frigolitbitar. Bitar som man kan använda när man bygger en tredimensionell arkitektmodell.

    Sumpan_Foamcutter

    Den förlösande foam cuttern. Foto: Christer Rabe.

    – Foam cuttern gjorde verkligen succé. Där kanske man skulle ha tänkt annorlunda och tagit in den tidigare, den är jättepedagogisk den här maskinen, den väckte ungdomarna rejält. Det händer något när man skulpterar en modell på det sättet. Man kan ta dit en lampa och lysa från olika vinklar så ser man vad som händer med skuggorna, vad som händer med ljuset? säger Christer Rabe.

    Behövde gå ner i skala
    Det byggdes alltså en modell i skala 1:400 med utskuren frigolit. Vid ett par tillfällen tog Christer Rabe upp lite teori, hur en stadsstruktur ser ut och liknande frågor. Samtidigt var han tydlig med att han ville veta vad de som tävlade, det vill säga de unga vuxna, tyckte var viktigt och vad de ville prioritera.

    – När man tar fram ett sånt här tävlingsförslag ska man passa på och ge det sin prägel, verkligen berätta att ”det här tycker vi är viktigt”. Det gjorde Nahom och hans kompisar genom att visa upp ett utpräglat offentligt tänkande i sitt förslag. I början konstaterade de bara att ”vi gör en park då, där kan allting vara”. Sedan när de insåg att platsen är gigantisk förstod de att det måste till andra grepp, att man måste gå ner i skala, säger Christer Rabe.

    ”Det här kan bli någonting stort”
    Nu hade tävlandet lossnat på allvar. En mer detaljerad och integrerad planering började ta form. I stora drag delades det långsmala området i centrala Sundbyberg upp i tre sammanhängande delar. En utpräglat urban del med hotell och ett kongresscentrum. En urban park med inslag som torgförsäljning och spelhall. En park som fungerar som ett ”vardagsrum” där olika grupper i samhället förenas kring exempelvis en fontän, en skridskobana och en läktare där man kan se fotboll på en stor bildskärm. Bitarna föll på plats och entusiasmen spred sig i gruppen.

    – När vi började se vad det kunde bli, alla idéer som kom fram, det här med kongresshall, hotell, parken, kände vi att ”det här kan bli någonting stort”.  Det kändes bra att veta att vi faktiskt kan vara en del av det här. Vi kan komma hit om 15 år och säga att ”vi var med och planerade det här. Nu sitter vi här med vår familj och våra vänner och ser hur det blev”. Det var en skön känsla att tänka på det sättet, säger Nahom Fessahaye.

    Sumpan_modell

    Modellen i skala 1:400. Foto: Christer Rabe.

    Syntes inte till några barn
    En sak som imponerade på Christer Rabe var att planförslaget hade en så tydligt offentlig karaktär.

    – Jag var helt fascinerad, det var ett extremt osjälviskt förslag. En mötesplats egentligen, allting i det handlar om möten, om att mötas och aktivera människor. En process av det här slaget fungerar ju så att kommunen måste sälja mark till byggherren, kommersialisera marken, få in pengar, och det har jag förståelse för. Men ett förslag av den typen som Nahom och hans kompisar tog fram visar hur annorlunda man kan tänka. Det är det som jag tycker är det radikala i gängets förslag.

    Influenserna kom från olika håll. New York inspirerade med utemiljöer där folk kan mötas. Rissne och den i många sammanhang kritiserade trafiksepareringen var också en inspirationskälla.

    – Det slog oss när vi var i Sundbybergs centrum och jämförde med Rissne, att man inte såg några små barn någonstans. I Rissne ser man småbarn springa omkring överallt. För att få in dem i stadsmiljön bestämde vi oss för att omdirigera biltrafiken i vårt förslag, för att ta fram det positiva.

    Ett stolt ögonblick
    Takten i arbetet med planeringsförslaget intensifierades. Christer Rabe tror att han upplevdes som ganska tjatig på slutet. De sista mötena blev flera timmar långa, men tjatet hade effekt. Nahom Fessahaye och hans kamrater från Rissneambassadörerna kunde lämna in ett färdigt förslag i tid. Det visade sig att det hade kommit in 20 förslag som publicerades på en tävlingssida på Sundbybergs stads hemsida. Allmänheten kunde gå in och rösta på de olika förslagen och i nästa fas gick stadens jury igenom de tio förslag som hade fått flest röster. Den 12 maj 2015 annonserades vinnarna ut. Till Christer Rabes och Nahom Fessahayes och hans kamraters glädje, och kanske förvåning, så vann deras förslag hela tävlingen.

    – Jag blev så otroligt glad när de vann, för jag hade fått höra ”varför gör vi det här?” så många gånger. De här positiva grejerna är jätteviktiga, de sprider sig, säger Christer Rabe.

    Under Sundbybergs ganska så omfattande nationaldagsfirande fick de gå upp på en scen och motta priset av Maria Bohman från Sundbybergs stad. Ett stolt ögonblick.

    Hörde inget från kommunen
    Det som hände i nästa steg var tyvärr – ingenting. Ingen från kommunen eller någon ansvarig arkitekt hörde av sig för att använda idéerna i förslaget som gruppen från Rissneambassadörerna hade tagit fram.

    – Man kan väl säga att vi kände oss besvikna och frustrerade. Från början trodde vi inte att vi skulle vinna tävlingen, det fanns så många andra som hade mer erfarenhet, men sedan när vi kämpade och lyckades vinna tävlingen, så kände man efteråt att ”vi gjorde allt detta för ingenting”. Vi förväntade ju oss inte att allt skulle vara med, kongresshallen till exempel, men vi hade trott att man skulle plocka lite ur förslaget och i alla fall föra en dialog med oss. Men det som hände var ju att vi inte hörde något alls.

    Även Christer Rabe blev besviken över den tystnad som uppstod. Han vet hur hårt gruppen arbetade med sitt förslag.

    – Nog är det lite märkligt, jag kan tycka att kommunen inte behövde slå på stora trumman på det sättet om man inte var intresserad av förslaget.

    Det som kanske framförallt oroar Nahom Fessahaye är att ungdomar som blir involverade och sedan inte ser något resultat blir besvikna.

    – Det är viktigt att få med ungdomarna för att det är de som är framtiden, men om man inte får fram det som de vill ha, hur gör man då nästa gång? Det är svårt att involvera dem, och när man lyckas med det, så får man inte göra så att det inte blir någonting av det.

    Talade på Business Arena i Stockholm
    Tiden gick utan att något hände. I november 2015 blev det maktskifte i Sundbyberg. En majoritet som består av Moderaterna, Miljöpartiet, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna tog över från det tidigare minoritetsstyret som bestod av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Våren 2016 planerade Fastighetsnytt och Business Arenas programgrupp att ta upp hur unga människor ser på att vara med i medborgardialoger i form av en programpunkt under Business Arena Stockholm. Via Rissneambassadörerna och Jennifer Jerez fick programgruppen kontakt med Christer Rabe och Nahom Fessahaye. Torsdagen den 21 september 2016 var de med på scenen på Stockholm Waterfront och berättade om tävlingen ”Ung C Sundbyberg” och sitt vinnande bidrag. Nahom Fessahaye beskriver det som en utmaning att ställa sig på scenen i en lokal med omkring 200 personer från fastighetsbranschen och berätta om stadsplanering. Men det gjorde han, och på ett mycket övertygande sätt. Fokus var på det spännande planeringsförslaget och hur det var att delta i en medborgardialog, men han och Christer Rabe berättade även att de sedan inte hörde något mer från kommunen. Den som talade i programpunkten efter var Stockholm stads planchef Thomas Stoll som bland annat underströk vikten av att lyssna på medborgarna.

    Sumpan_Nahom och Crister på BA 2016

    Nahom Fessahaye och Christer Rabe på scenen under Business Arena Stockholm 2016. Foto: Elias Ljungberg.

    Politiker kom till Hundra74:an
    Under vintern 2016 kom den nya ordföranden för kultur- och fritidsnämnden i Sundbyberg, Johan Storåkers (L), på besök till aktivitetshuset Hundra74:an i Rissne för att lära sig mer om verksamheten. Nahom Fessahaye och Christer Rabe var på plats och passade på att berätta att de kände sig besvikna över att det vinnande tävlingsförslaget inte ledde någonstans. De nämnde också att de hade varit med på Business Arena Stockholm och berättat om sitt deltagande i tävlingen.

    – Vid det tillfället fick jag intrycket att Johan Storåkers skämdes lite. Han sa att ”det här är inte bra. Jag ska se efter vad som har hänt, så återkommer jag”. Det får jag ge honom en eloge för, han hörde av sig igen och tog med sig kommunstyrelsens ordförande Mikael T Eriksson till Hundra74:an en kväll för att diskutera med oss. De visste om att vi hade varit på Business Arena, tog det som hade hänt på stort allvar och ville ge sin version av varför det blev som det blev, säger Christer Rabe.

    Hoppet om förslaget lever
    Johan Storåkers blev alltså ordförande för kultur- och fritidsnämnden i Sundbyberg efter maktskiftet i november 2015. Han förstår att Nahom Fessahaye och de andra i gruppen känner som de känner.

    – De har all rätt att bli besvikna. Delvis var det staden som inte visade tillräckligt engagemang för uppföljning av deras förslag, delvis berodde det som hände på bristande kommunikation. Det rör sig om processer som är väldigt utdragna i tiden. Det tar lång tid i de här demokratiska processerna, och att gräva ner järnvägen är ju stadens största infrastrukturprojekt någonsin, säger Johan Storåkers till Fastighetsnytt.

    Dessutom menar Johan Storåkers att gruppens förslag inte alls är bortglömt. Han och kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, Mikael T Eriksson från Moderaterna, har tagit på sig att se till att förslaget ska vara ”gediget förankrat” hos de i kommunen som arbetar operativt med stadsomvandlingen. Både personer inom det kommunala bolaget Sundbybergs Stadshus Infrastruktur AB och inom stadens egna organisationer.

    – Exakt vad som kommer ut av deras tävlingsförslag återstår att se, men det ska i alla fall inte gå i stöpet på grund av att tjänstemän och i viss mån politiker har för lite information om det. Vi ska se till att relevanta personer har tillräckligt med information, säger Johan Storåkers.

    Tänker mer som en planerare
    Det återstår som sagt att se om gruppen från Rissneambassadörerna kommer att kunna sitta i ”vardagsrumsparken” de ritade in i planen tillsammans med sina familjer om 15 år. Hoppet lever om man får tro Johan Storåkers. Under alla omständigheter har inte arbetet med planförslaget gått spårlöst förbi på det personliga planet. Nahom Fessahaye säger att han tänker mer som en planerare idag, att han ser på den fysiska miljön i Rissne med delvis andra ögon. Christer Rabe minns hur fascinerande det var att se hur avancerade de unga vuxna i gruppen blev i sitt tänkande.

    Sumpan_Hela gänget

    Bakre raden : Ahmed Mohamed. Främre raden: Amanuel Gebresus, Gabriel Hakim, Nahom Fessahaye, Sabina Sörensen Bouzhar, Amir Kazemi . Ej med på bilden: Sohna Sowe. Foto: Christer Rabe.

    – En av de sista gångerna som jag kom dit, det var i det absoluta slutskedet, diskuterade vi Marabouparken. Gabriel Hakim hade gått utanför gränsen för det aktuella området, så frågade jag honom ”hur tänker du här?” Då sa han att ”vi lägger till den, vår park blir ett komplement till Marabouparken. På det sättet blir de inte konkurrenter, utan de kommer att höja varandra”. Jag höll på att tappa kaffekoppen, jag kände att han snackar som en arkitekt här, det var ord som kom direkt från honom, jag blev helt ställd.

    Visat att det går att skapa något bra
    Idag rapporterar media alldeles för ofta om unga män som blir skjutna i förortsområden på olika håll i landet. Det är kanske viktigare än någonsin att involvera de som bor i så kallade utsatta områden för att vända utvecklingen i rätt riktning. Sedan ska man komma ihåg att många menar att just media bidrar till den negativa utvecklingen genom att skildra det negativa som händer i förorten, men inte alls lika ofta de positiva händelser som också inträffar. Idag arbetar Nahom Fessahaye som fritidsledare på Hundra74:an.

    – I mitt jobb är det viktigt att lyfta fram det positiva. Själv kände jag att när jag var liten fick vi inte de möjligheter vi ville ha. Därför tänkte jag och mina kompisar att nu måste vi skapa de möjligheterna för dem som är unga idag. Det uppskattar de unga och det känns fantastiskt bra att de ser mig som en förebild, de kommer fram och säger att de uppskattar det vi gör. Vi har visat att det går att skapa något bra, säger Nahom Fessahaye.

    Skrivs sällan om det positiva
    Johan Storåkers menar att det är extra viktigt att engagera unga människor i arbetet med stadsplanering.

    – Det är inte alltid så att unga människor är så aktiva i stadsbyggnadsprocessen, även av den anledningen var tävlingen ”Ung C Sundbyberg” mycket viktig. Och det var därför det var extra viktigt för mig och Mikael att komma till Hundra74:an och förklara, för att de här unga vuxna inte ska tappa tron på demokratin.

    Christer Rabe tror att ett sätt att vända utvecklingen i områden med socioekonomiska problem är just att involvera ungdomar i utformningen av den fysiska miljön. Han är också kritisk till hur media ofta agerar.

    – Tyvärr är det sällan det positiva som skrivs om, utan det är ju tråkigheter som stenkastning. Man skriver inte om att det har arrangerats en fotbollsturnering. Då blir det en negativ vinkling i rapporteringen och jag vet inte om man kan säga att det spär på frustrationen, men det är jobbigt när man själv vet att det även händer en massa bra grejer.

    Rissneambassadörerna och de som var med och tävlade är exempel på ungdomar som engagerar sig i sina bostadsområden.

    – Det finns ungdomar som engagerar sig i sådana här frågor i varenda förort. Det finns många bra projekt som pågår och föreningar, men de positiva sakerna hörs inte lika bra som de negativa. Vi får oftast höra att det är otryggt i Rissne, men det gäller att lyfta det positiva, det finns väldigt mycket som är bra i Rissne, som det vi gör på Hundra74:an, säger Nahom Fessahaye.

    Daniel Bergstrand

    2 kommentarer

    1. Jenny Stenberg 2017-02-27

      Intressant läsning! Det är lång väg till varaktig förändring och alla goda och dåliga exempel är viktiga lära från. Min favoritforskare i sammanhanget heter William Peterman från Chicago och jag använder ofta hans ”fyra kriterier för framgång”. Hade alla kommunanställda följt dem så hade vi kommit mycket längre… Mer info om dem finns på http://www.mellanplats.se/bok/del-3-platser-och-roster/samhallsbyggande-fyra-kriterier-for-framgang/

      Reply

    2. Suzanne de Laval 2017-02-15

      Vilken intressant artikel! Det är viktigt att få med unga människor i planeringen och det är lika viktigt att sedan ta hand om resultatet!
      Det här är #arkitketurpedagogik på riktigt.
      Jag har delat detta på min blogg http://www.arkitekturpedagogen.se

      Reply

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived