+
Tone Bekkestad.
  • Nya affärsmodeller och sätt att se på ägande?

    PUBLICERAD 2016-11-30 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2016-12-01 10:45

    Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer fem, 2016. 

    Textstorlek

    Dela med andra

    2 miljarder fler människor år 2050. Ekonomisk tillväxt i Asien, Latinamerika, Afrika och Mellanöstern som förväntas lyfta 3 miljarder människor ur fattigdom under de kommande decennierna. 3 miljarder fler människor som vill köpa bilar, kylskåp, resa, äta kött till middag och leva och konsumera som västvärlden har gjort i decennier. Samtidigt bygger världsekonomin på en icke hållbar linjär ekonomi där produkter produceras, används, slängs och skapar en enorm press på världens resurser.

    Med en begränsad tillgång på resurser är det inte hållbart att ”producera, använda och slänga”. Företagen måste göra om sina affärsmodeller från en icke-hållbar linjär ekonomi, till cirkulär ekonomi och vagga-till-vagga principen. Cirkulär ekonomi är inspirerad av naturens kontinuerliga kretslopp och förutsätter att företagen använder material och designar produkter så att de kan återanvändas och återvinnas. Med andra ord: varorna returneras och materialen återvinns till nya produkter av hög kvalitet, eller går tillbaka som ett näringsämne i marken, i stället för att slängas.

    Enligt rapporten ”Towards the Circular Economy” av Ellen MacArthur Foundation och McKinsey & Co skulle företagen i EU kunna uppnå en årlig besparing om 464 miljarder euro (nästan 4 procent av EU:s årliga BNP) genom att byta från linjär till cirkulär ekonomi.

    Samtidigt går urbaniseringen rekordsnabbt. År 2030 – 15 år från nu – förväntas två tredjedelar av världens befolkning bo i städer, enligt de senaste prognoserna från FN. Ökningen motsvarar en stad i storlek med Storköpenhamn – varje vecka.

    Även om städerna i dag upptar blygsamma 2 till 3 procent av jordens yta, står de för 75 procent av det globala energibehovet och genererar 80 procent av koldioxidutsläppen.

    Befolkningsökning, urbanisering, konsumtion och slösande med jordens resurser är ett enormt samhällsproblem som på något sätt måste lösas. Vi måste kritiskt granska hur vi använder och hur vi slösar våra resurser. Vi måste tänkta nytt, och stora systemförändringar måste till.

    En av lösningarna på urbaniserings- och resursproblemet är smarta städer. Det finns många exempel på hur nya smarta tjänster kan hjälpa städer att spara på resurser, öka tillgången till offentliga tjänster eller öka säkerheten och livskvaliteten. Smarta städer och IKT-lösningar uppskattas kunna reducera de globala växthusgasutsläppen med omkring 15 procent år 2020 (vilket är mer än tio gånger IKT-sektorns egna utsläpp) genom att synliggöra energiförbrukning och utsläpp i realtid, och optimera system och processer för att göra dem mer effektiva.

    Det handlar om hur stadslivet kan förbättras genom användning av informations- och kommunikationsteknik – med deltagande, integration, god infrastruktur, hälsa, grön stadsplanering, energieffektivitet, bättre transporter och avfallssystem.

    Ett exempel är intelligent styrning av belysningssystem längs vägar, gångvägar och allmänna områden som automatiskt aktiveras när en rörelse upptäcks i området, utan att kompromissa med säkerheten. Enligt rapporten ”Estimating Energy Savings in Smart Street Lighting by Using an Adaptive Control System” ger belysningssystem som implementerar adaptivt beteende en energibesparing om hela 35 procent.

    Vi kanske också borde ompröva hur vi ser på ägande? Tänk om vi aldrig ägde våra teknologier och produkter – utan istället hyrde dem från tillverkaren eller en återförsäljare? Underhåll, reparationer och i vissa fall även elektricitet skulle vara en del av affären.

    Företaget Bundles i Holland erbjuder kunderna just detta – möjligheten att hyra tvättmaskin och torktumlare i stället för att köpa. Där betalar du för hur mycket du använder maskinen, så kallat pay-per-use. Tvättmaskinen eller torktumlaren kopplas till din internet router. På så sätt har både du och Bundles full koll på hur ofta och hur mycket maskinerna används, dina totala tvättkostnader, hur mycket ström och tvättmedel du brukar. En tvätt kostar då två kronor, i underkant.

    Det visar sig att det är stor skillnad på kvalitet på tvättmaskiner. Många tillverkare väljer material för deras lägre kostnad snarare än långsiktig hållbarhet eller återvinning. Resultat: genomsnittlig livslängd har gått ner från 10 000 timmar för en maskin med hög kvalitet till 2 500 timmar för en med låg kvalitet och vi förbrukar fler maskiner, mer material och större resurser än tidigare.

    Tror inte du också att de flesta tillverkare skulle göra produkter som är mer tillförlitliga, har längre livslängd och är enklare att demontera till nya produkter, enligt vagga-till-vagga principen, om tillverkarna själva var ansvariga för produkterna, deras beståndsdelar, och materialen som produkterna är gjord av?

    Tone Bekkestad
    Meteorolog och hållbarhetsföreläsare

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived

x