Rubato_Johan Moritz (1) +
Eva Hilds konstverk Rubato utanför Malmö Live. Foto: Johan Moritz.
  • Konstens roll i det offentliga rummet

    PUBLICERAD 2016-04-19 AV Mattias Fröjd
    UPPDATERAD: 2016-04-20 10:24

    Textstorlek

    Dela med andra

    Konst har fått en tydligare plats i det offentliga rummet. Den behöver heller inte längre vara statisk, utan kan se ut precis hur som helst. Under Business Arena Malmö diskuterades vad som är konst, var den ska finnas och hur stad och invånare kan växa av konstens närvaro.

    Statens Konstråd bildades 1937 och med detta kom också rekommendationen att en procent av byggkostnaderna skulle vikas till offentlig konst. Genom historien har uttrycken förändrats där runstenar har ersatts av statyer, skulpturer och graffiti. När vi tänker på kultur och konst i det offentliga rummet är det lätt att se en staty på torget framför sig. Men konstnärerna jobbar på helt nya sätt i dag, konstaterar Magdalena Malm, chef statens konstråd, och menar att de har helt respektlöst bestämt att vad som helst kan vara konst, och de vill gärna involvera medborgarna. På statens konstråd jobbar man mycket i stadsbyggnadsprojekt och har exempelvis ett uppdrag från regeringen om invånardeltagande i miljonprogrammen. Där ska man utveckla metoder för att hur man tillsammans med medborgarna utvecklar ett område.
    – Enprocentsregeln är en jättebra finansieringsprincip men har ibland tenderat att hämma den offentliga konsten för att den ska vara permanent och sitta fast på väggen, eller stå på torget. Men om vi kan frigöra konsten från väggen och låta den vara en del av samhällsprocesserna så kan vi åstadkomma helt nya saker, säger Magdalena Malm.

    Panel

    Elisabeth Lundgren, Gertrud Sandqvist, Shora Dehnavi och Magdalena Malm. Foto: Sigurdur J. Olafsson.

    Kulturen kan knyta ihop staden
    I Malmö har konsten fått ta större plats med flera nya verk. Utanför Malmö Live står exempelvis Eva Hilds ”Rubato”. Verket har bidragit med något mer, menar Elisabeth Lundgren, kulturdirektör på Kulturförvaltningen, och skapat något lekfullt där dagisgrupper stannar upp för att barnen ska leka. Hennes poäng är att det är viktigt att det händer saker i det offentliga rummet, där olika konstformer kan bidra till identitet och stolthet för en plats, ett ställe man vill komma tillbaka till. Elisabeth Lundgren ser gärna att man får med konstnärer tidigt i stadsplaneringsprocessen för att få in fler synsätt.
    – Malmökommissionen har exempelvis pekat på att det finns stora ojämlikheter i Malmö och att det är viktigt att knyta ihop staden, jag tror att kulturen kan vara ett kitt i det arbetet, säger Elisabeth Lundgren.

    Gertrud Sandqvist, rektor på konsthögskolan i Malmö, håller med och pekar på konstens funktion för den gemensamma berättelsen. Konsten är inte ett tillägg utan något fundamentalt, påpekar hon, men tillägger också att det inte alltid är helt friktionsfritt att förena den individualistiska bildkonstnären med den offentliga berättelsen.
    – Det är viktigt att man som konstnär är med från början, så att man tillsammans med arkitekter och samhällsbyggare med flera kan se till att dra åt samma håll, säger Gertrud Sandqvist.

    Öppna väggar för konst
    En offentlig konstform är Graffitti, där har åsikterna ofta gått isär om det handlar om konst eller laglöst måleri. Men ett alternativ är så kallade öppna väggar där vem som helst kan få uttrycka sig. I Malmö finns det och nu är det på gång i huvudstaden som slopat nolltoleransen för graffiti. Stockholms Stad har tagit fram sex förslag på öppna väggar i samarbete med föreningen Graffitifrämjandet.
    – Det finns öppna väggar i alla Europas huvudstäder, utom just i Stockholm, där alla får måla precis vad de vill vilket jag tror kan vara ett jättebra alternativ till konstnärligt inslag i staden. En plats där man skapar en mötesplats mellan konstnärer och åskådare där alla kan vara delaktiga. Det är inte ett stort ingrepp i stadsbilden, vi har exempelvis P-huset Anna i Malmö, en tråkig gränd som blivit en föränderlig plats dit folk kommer för att se vad som är nytt, eller bara för att måla en lördag för att det är soligt och härligt, säger Shora Dehnavi, Ordförande Graffitti främjandet

    Hon påpekar också att folk tar till sig konst på olika sätt.
    – Det finns olika nivåer. Graffiti kanske är en mer lättillgänglig, folklig version av konst. Man kan känna sig utesluten om man inte förstår konsten, säger Shora Dehnavi.

    Mångfalden är ett viktigt inslag, menar Magdalena Malm.
    – Vi från staten kan inte lägga oss som en våt filt, det måste finnas gatukonst och graffiti, de som protesterar, de som bidrar i stadsutvecklingen. En mångfald i uttryck. De utmaningar vi har i de offentliga rummen är hur vi kan härbärgera många olika personer, med olika bakgrund, samtidigt, säger hon.

    Ska vi då arbeta för mer offentlig konst?
    – Alla är överens om att det har hänt något de senaste åren och att konsten har blivit viktigare i det offentliga rummet men det behöver nödvändigtvis inte betyda att det ska vara mer. Det är inget självändamål att det ska vara mer konst, det måste vara bra och relevant. Men det finns en jättepotential i den offentliga konsten, avslutar Magdalena Malm

    Mattias Fröjd

    Kommentera artikeln

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta

    Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.

Bläddra bland tidigare utgavor i arkived
Rubato_Johan Moritz (1)
x Eva Hilds konstverk Rubato utanför Malmö Live. Foto: Johan Moritz.